thenameislinda

Han frågar. Jag svarar knappt, tittar bort och nämner något om muffins. 
Men han vill inte ha muffins, han vill ju prata. 
Mm... jag kan gå ner och hämta. 

För vissa saker går det helt enkelt inte att prata om för att jag kanske börjar gråta bara jag tänker på det och det kanske var det värsta någonsin och det kanske har påverkat mig skitmycket fast jag säger att det inte har det, fast det säger jag föresten inte för jag pratar inte om det, inte med någon, för det går inte. 
För vissa minnen förträngs inte, vissa saker etsar sig fast mer än andra, vissa bilder kan visas om och om igen. Jag vill blunda, men de finns kvar, men nej jag kan inte prata om det. 

Idag ville jag ju bara att du skulle hålla om mig.

 It's thoughts like this
That catch my troubled head
When you're away, when I am missing you to death