thenameislinda

Söndag.
Helgen.
Fredag - bästa.
Lördag - sämsta
Söndag - helt okej.

Jag ser lite fram emot veckan som kommer. Tony är tillbaks i skolan igen och det är alltid kul. Sen kommer jag träffa den där snubben som gör mig så där glad. Och det är ju alltid kul.

Idag har jag städat mitt rum, fikat med friends och inte gjort sådär mycket mer som är värt att skrivas ned. Inte för att det tidigare egentligen var det.

På drift - Kent

Idag är det den 30e April och det betyder Valborg. Valborg är en väldigt överskattad "högtid" som egentligen bara är en ursäkt för att supa. Visst kan det vara trevligt, men det är hysterin och paniken som gör att det förlorar sin charm. Spontant och oplanerat är bättre än att planera i veckor. Planerna spricker oftast ändå och man ligger och spyr i en buske istället. För det är Valborg och man ska. Det är tvång, nästintill allmän lag att man ska supa på Valborg. Det är då det blir överskattat, precis som att julen är överskattad. För att man ska vara glad.
Så fort det blir tvång så blir det tråkigt enligt mig.

Så ikväll bojkottar jag hela jävla Valborgskiten. Jag tänker inte sitta ute och frysa i kylan, nej jag tänker sitta hemma och vara med en vän. Bara en, vi ska inte ens festa. Så alternativ man kan bli.

Alla dessa planer och måsten blir som sagt aldrig riktigt som man tänkt sig. Det är även extemt dumt att planera att det ska vara precis som året innan, när ingenting är som då. Allting har faktiskt förändras. Förra året var bra, men det var då. Igår skulle det aldrig kunna gå för att det är annorlunda nu.

Ni får tycka att jag är patetisk och misslyckad som sitter och bloggar när man ska förkröka och jag vet, jag är jävligt misslyckad, men just nu är jag hellre hemma än i en buss intill stan.

Hoppas alla andra får en trevlig äkta Valborgsfylla!

I natt kom jag till instinkt om att det är ganska kört för min del.
Jag kommer aldrig få en pojkvän som jag kan vara lycklig tillsammans med. Det kommer inte att hända, inte på en mycket lång tid.

För hur ska man kunna leva med någon annan när man inte kan leva med sig själv? Hur ska man kunna förstå att någon älskar något som man själv hatar?

Det går inte.

Tanken på att ha en pojkvän gör mig spyfärdig samtidigt som jag är ensammast i universum.

Men det är så det får förbli, för att ha någon annan nära verkar vara som en ganska korkad idé.

Idag är det söndag och jag kan konstatera att söndagar suger.
Helgen har varit jättebra så det är klart att man blir ledsen att den är slut. I fredags var det tjejkväll med tjejerna från skolan. Vi skulle äta på Pizza Hut, men allt blir inte som man tänkt sig, så pizzornas åt hemma hos mig, värmda i ugnen. Lite misslyckat, men vi hade kul på vägen.
Igår så var jag först på dop. Det var min lilla granne som skulle döpas och det var hur fint som helst. På kvällen kom Amelie och Sanna och vi åt middag och paj och sjöng singstar. Alltså hade vi det jättetrevligt. Det vart även många skratt, bland annat om en viss stråle. Sanna har en bra stråle. Tolka det hur ni vill.

Idag vaknade av ett sms från Tanya som klagade på kylan, hon stod nämligen ute och jobbade. Jag tänkte "mohaaaa vad varmt det är under mitt täcke". Ungefär, sen så gick jag upp.
Hela den här dagen har varit åt helvete... blä. Det är faktiskt lite ensamt här hemma när föräldrarna och Jenny är borta. Erika sitter vid tvn och jag sitter här. Jag borde kanske vara social och sätta mig med henne.

Nu har jag inget mer att skriva så då verkar det onödigt att fortsätta.

Over and out