thenameislinda

Åh Hurricane visst känns det fint att va vid liv en dag till, visst känns det fint nu Hurricane?
Jag älskar Hurricane Gilbert. Den är så sjukt bra, den texten kan vara lite konstig och ibland lite svår att förstå kan tyckas, men den talar till mig. Om man skulle ha en låt som var ens "soulmate" så skulle Hurricane vara min. I'm Mrs Hurricane.
Hur som helst. Det känns fint att va vid liv. Lite grand åtminstånde. Livet går upp och ner och just nu ligger det på en behaglig nivå någonstans i mitten. Inte lika nere som förra veckan, det är bra. Jag ska sluta prata om döden också, Tanya du har rätt. Jag är dum som säger så.

Så återigen till musik. Varje fredag har vi fruktstund med musik, allt för den trevliga stämningens skull. Vi turas om att bestämma över musiken och imorn är det min tur. Nu är det inte alla som är lika glada för det. Jag tänkte "ja men vad bra, kan jag visa lite bra musik" Men en i min klass tänkte mer "NEEEJ INTE LINDA! Jag orkar inte med den där jävla Håkan Hellström!" Jag känner mig inte så uppskattad. Eller han kanske bara har nått emot Håkan? Och nått emot att jag gillar honom? Hur som helst, jag ska inte "pina" min klass med Håkan, jag ska väl inte förvärra situationen, så jag tänkte bjuda på lite Timo Räisänen istället. Jag vet ju att det finns dem som kommer spy på den musiken också men nu är det faktiskt jag som bestämmer. Hehehe...

Hur skulle nån kunna sätta kedjor på en Hurricane?

Härliga helgen lider mot sitt slut och imorgon är det hemska veckan. Eller alla veckor är hemska, fast hoppas att den här veckan som kommer inte kommer bli lika jävla hemsk som förra. Men i alla fall.
I går då, jag hade ju lovat mig själv att jag skulle bli full och det blev jag också. Man måste ju hålla vad man lovar. Kanske vart lite too much... Kanske gjorde en del mindre genomtänkta grejer, kanske var lite pinsam. Men vad gör det? Jag var full och glad. Jag hade roligt. Jag var pinsam, men det är sånt man får räkna med. Nu kanske det låter som om jag verkligen inte har någon ångest alls, men det stämmer kanske inte helt. Men det var värt det i alla fall. Då var jag bara så jävla glad, jag försvann och jag var fri. Precis som jag ville. Så jag har inte ett dugg och klaga över. Fast jag har ont i mitt högra pekfingret, så jag skriver väldigt konstigt. Vet inte vad jag gjorde, minns bara att jag sa "aj, mitt finger." Ja, livet är härligt ibland.
Helvetet kan vänta, jag ska bara testa leva livet lite först.

Kisses

Alkohol är en bra uppfinning. I lagom mängd. Jag tänker vara sådär typiskt svensk och säga att lagom är bäst. När det gäller alkohol tycker jag att det är så.
Det är inte bra att dricka för mycket och för ofta, då kan man bli beroende och det leder till massor med problem. Problem med hälsa, ekonomi, familj osv.
Dricka för lite då? Det kan ju inte vara så farligt. Nej, jag tror att kroppen fungerar alldeless utmärkt utan alkohol. Å andra sidan så tror jag att det kan vara bra för människans sociala sidor att dricka någon gång ibland. Att få släppa loss och inte tänka så mycket. Det kan vara skönt, vi människorobotar behöver det.
Sen finns det den uttjatade "man försvinner lixom, glömmer allt" Jo fan, visst försvinner man. Man glömmer inte, man lägger det bakom sig för en liten stund. Vissa tycker att det är en idiotisk ursäkt för att få dricka "att försvinna och glömma" för att man faktiskt är där och allting kommer tillbaka senare. Visst det kan tyckas vara dumt, men ibland är det precis det man vill. Försvinna en liten stund, inte tänka på något, bara släppa allt, om så för en kväll. Det är kanske precis det man vill. Det kan vara väldigt svårt utan någon form utan droger eller alkohol. I det här fallet väljer alkohol (knark är bajs.) För att jag vill försvinna och glömma bort, iallfall en kväll. Då är det bra med alkohol.

Ni kanske inte alls håller med mig, säg till. Det här är bara min åsikt just nu.
Over and out

Jag behöver komma bort från världen. Den hemska jävla världen som vi lever i. Behöver komma bort från allt.

Jag vill vara fri, jag vill slippa vara fången i mina tankar.
Jag vill slippa höra skriken, som skriker i mitt huvud.
Jag vill slippa vara mig själv, fången i min egen kropp.
Jag vill komma bort, vara fri, inte tänka.
Jag vill ta mitt liv en kort sekund
Jag vill ju bara vara fri...

Vilken bra dag jag har haft, allting gick sådär rätt redan från början! Måndag och jag var skitsnygg, vart riktigt lycklig av att se mig själv i spegeln. Jag kom i tid till skolan, sällskapade som det var sagt, jag gjorde bra ifrån mig på seminiraiet, jag åt min lunch utan några problem. Jag har varit pigg och glad hela dagen, mitt huvud har inte alls hållit på och sprängas. Jag har ju bara haft bra tankar i huvudet hela dagen, jag tycker ju så mycket om mig själv.
Ja det här har varit ännu en perfekt dag i det perfekta livet jag lever. Åh, jag älskar mitt liv så mycket! Nämnde jag att jag även älskar mig själv också? För det gör jag, jag är så jävla bra!

Söndag och ännu en vecka har gått. Veckan var väldigt bra, tack vare onsdagen. :)
I helgen har jag inte gjort så mycket. Skulle gå på fest på lördagen, men hon jag skulle gå med vart sjuk, så det blev inget. Jag kunde ha gjort nått annat men det ville jag inte. Då ville jag bara vara hemma själv. Så varför göra nått man inte vill?
Idag är det farsdag. Inget jag brukar fira mer än att ha "farsdag-fika". Klämde även ut mig ett "grattis på farsdag" Mer behövs väl inte, min pappa tyckte iallafall att det var väldigt generöst gjort. Varför skulle jag ge min pappa massa presenter? Jag fattar inte grejen... Visst, man ska hedra sina pappor för att dom är så duktiga och whatever men man kan väl tycka om dem varje dag? Varför ha en speciell dag då allt är förlåtet, då alla är glada, då man ska köpa ett kort där det står "till den bästa pappan i världen" och papporna ska känna sig hedrade. Det kanske finns pappor som faller för sånt, men inte min. Vi är lika han och jag, han tycker också att det bara är en skitdag. Han känner sig inte hedrad om jag ger honom ett kort som visar att han är den bästa pappan. Det skulle bara kännas så falskt. Vi är i samma familj. Och han vet, att han är aldrig där och firar min födelsedag. Varför skulle jag fira farsdag? Han tycker mest att det är konstigt att jag inte hatar honom. Han tycker bara att det är konstigt att det inte har gått mer utför för mig. Han tycker att det är konstigt, jag borde vara mer misslyckad egentligen. Men jag vet inte, jag är ett litet probelmbarn på mitt eget sätt, som han skulle se om han bara vågade öppna ögonen ibland.
Men hur som helst, trots allt, trots allting, trots alla jävla gångerna, trots... allt jävla ting... jag kan inte låta bli att älska honom. Man har bara en pappa. Det kanske inte är den bästa, men det är min pappa. Han är inte perfekt, men han kan vara ganska rolig och det går bra att prata med honom. Han ger mig pengar, mat och jag har någonstans att bo. Det kunde ju vara så mycket värre. Så trots allt, jag älskar faktiskt min pappa, han är ju min. Men bara för det betyder det inte att allt är förlåtet.

Musik. Där har vi min livsglädje. Min stora kärlek.
Konserter, livespelningar. Om musken är min kärlek så är spelningar som att ha sex, med sin stora kärlek, eller nått. Ni fattar kanske vad jag menar, eller så tycker ni att jag är knäpp...
Timo Räisänen. Kafe 44, världens minsta ställe, pytteliten scen och jättemysigt. Carola med sin fläkt på globen kan slänga sig i väggen! Svettig Timo på kafe 44 äger allt (om det inte vart håkan.)
Det var hur bra som helst, nära, äkta och som sagt svettigt. Det var jag, fansen och musiken. Man släpper allt, man dansar, studsar, sjunger falskt, men man är där, man lever och man har så jävla kul.
Musiken forsätter att rädda mig. Från dåliga dagar, från ett dåligt liv. Utan musik, vad vore livet då? Ingenting! Visst livet är även vänner, familj och så, men musik är en viktig ingridigens. Livet utan musik är som muffins utan mjöl, det blir inte bra (ja, jag har provat.)
Ibland kan man inte förklara, men då så finns det nån låt och så är det precis så man känner. Så lossnar allt, bara för att den låten finns.
Ja som sagt, musiken är min kärlek och drog. Spelningar börjar också bli som en drog.

Om det är nån som är sugen på att se lite fina bilder från Timo Räisänens spelning kolla in http://not4you.bilddagboken.se/ eller om det är nån som vill höra den otroliga kvällen och allt som hände, så hör av er!

Simma lugnt!

Imorgon kväll ska jag se Timo Räisänen. Han spelar på Kafé 44. Ska dit med Elin (pöllänen) och hennes kompis. Ska bli askul! Timo = Very grym! 
 Så jag är glad idag, trots det hemska vädret och allt. Men jag lyssnar på vad Timo säger fear no darkness... Jag skulle egentligen ha en video med honom nu, men det funkar inte... Så ni får klicka själva... http://www.youtube.com/watch?v=1A9eUDqLVto
Ha det gott - igelkott

Tjenna Tja! Jag har skaffat en till blogg. Kommer förmodligen skriva i mina andra också, men i den här bloggen tänkte jag skriva mindre känslor, mer stuff. Om någon förstod innebörden av det. Det jag försöker mena är lite mer om vad som händer istället för hur jag känner. Tänkte dela med mig av film och musik tips också, det är dags för folk att förstå vad som är riktig musik! Fast nästa gång blir det nog film.
Jaha, vem är jag? Jag heter Linda (surprise!) är 17 år. Går andra året på Vittra på Södermalm (f.d L'estradska), läser sam, förstår mig inte på matte och kemi och sånt, men religion och historia är mer min grej. Gillar musik som det flesta andra människor här på jorden. Så många timmar på dygnet ägnar jag åt att lyssna på musik, eller kanske sjunga en trudelutt. Jag tackar Gud för ipoden, min är min käraste ägodel. Jag är lite sur för att min cdspelare är trasig och det går inte att spela cd:s. Även om ipoden är grym, så när man är hemma vill man oftast spela högt och på riktigt. Cdspelare alltså, men min är då som sagt trasig.
Vad kan man annars säga om mig? Jag vet inte... Om man läser mina andra bloggar kan man nog få intrycket av att jag är en deppig jävel, men det kan ha något med att göra att jag oftast skriver när jag är deppig. Men oftast är jag nog ganska glad. I alla fall när jag är med mina underbara vänner. Jag tycker om mina vänner. Nu har jag det sagt också.
Vad mer? Jag bor långt bort, i Haninge. Jag tycker inte om Haninge, har faktiskt utvecklat ett slags hat mot Haninge. Min egen hemkommun! Men bara för att det är så långt till allt! Jobbigt jue!
Men imorgon är det skola som gäller efter ett slappt lov. Så det här räcker väl för mig.
Over and Out!