thenameislinda

Just nu sitter jag i min sköna säng med laptopen i knät. Oj vad mysigt. Har tillochmed tänt ljus och "the lovelamp". Myspysigt.

Helgen som gått var trevlig. Bio med oerhört pinsamt filmval på lördagen. Var kul ändå tack vare sällskapet och att filmen var så dålig att man skrattade. Tanya lyckades även få hela biosalongen att börja applådera, så helt misslyckat var det inte. Själv skrattade så att jag nästan grät, det var delvis filmens fel och delvist Tonys fel.
Söndagskvällen tillbringades hemma hos Tanya med Tani och Chrippa. Det var mycket snack om det mesta och lite bak från min sida, en lite misslyckad kladdkaka. Jag skyller på ungen och formen. Vi kollade även på WALL-E, den var bra, men jag missade slutet för jag ville åka hem. Eller ville och ville, kände att det var smart då jag var trött och min hals gjorde ont...
Så vaknade upp med halsont. Inte igen tänkte jag. Så jag har proppat i mig te och läkemedel idag.
Imorgon är en dag på stan med min kära mormor inplanerad. Ja jag tycker om min mormor och jag tycker om att tillbringa tid med henne. Vet att en dag (om förhoppningsvis jättemånga år) kommer hon att inte finnas här längre, så det gäller att ta vara på de stunder man har. Nu kan hon vara jättepinsam och jättelustig, men hon är min mormor och jag är glad för det.
På onsdag är det Håkaaaaan på cirkus. Länkta länkta länkta.

'Knarka-sönder-låten' - just nu är This Years Love med David Gray. Dra på trissor, det är inget hypat indieband, det är inget popsnöre där ute i världen. Det är David Gray, det är ett piano och det är en förjävla vacker text.

Turning circles when time again
It cuts like a knife oh yeah
If you love me got to know for sure
Cos it takes something more this time
Than sweet sweet lies
Before I open up my arms and fall
Losing all control
Every dream inside my soul
And when you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing ain't this life so sweet

This years love had better last

So who's to worry
If our hearts get torn
When that hurt gets thrown
Don't you know this life goes on
And won't you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing ain't this life so sweet

This years love had better last

Det är bara livet, helt enkelt.


Estoy förkyld.

Detta inlägg är en liten tillbakablick i mitt forna liv. Vi har alla haft dåliga perioder och gjort korkade saker. This is a little bit of my story.
Människor förändras. Jag har förändras. I grund och botten är jag nog samma, men jag har fått mer förstånd nu än förut. Jag har börjat förstå nu när jag tänker tillbaka hur korkad jag har varit. Och vad dumma grejer jag har gjort. Mest mot mig själv, men även mot andra. Då förstod jag nog inte riktigt varför jag var som jag var och gjorde som jag gjorde, visste inte heller hur det påverkade mig. Med facit i handen tycker man ju att någon borde ha reagerat, lite tidigare.

Sen var det det här med festande också.   Under mina "dåliga perioder" kom alkolist-genen fram. Fest och dricka var mottot, inte fest och kul. Allt handlade om att försvinna, komma bort och glömma. Jag är glad att jag har lagt det där bakom mig nu och jag har en sund inställning till festande och alkohol tycker jag. 
Däremot är det vissa beteenden eller tankar jag fortfarande inte är kvitt. Det som började då under högstadieåren, helt oskyldigt blev snabbt till något destruktivt som jag inte kan bli kvitt helt och hållet. Frisk, ja, men fri, nej. 
Och det är så sorgligt när jag tänker tillbaka och kommer ihåg hur mycket vi triggade varandra. Helt oskyldigt, två kompisar ville vara snygga, men hur tänkte vi? HALLÅ I HUVUDET?! Någon av oss borde ha insett hur korkade vi var. Jag gjorde det inte. Jag fortsatte. 
Det går inte att skylla på dåligt sällskap, för sällskapet var egentligen jättebra, bara det att vi triggade varandra på ett ohälsosamt sätt. Men det var inte hennes fel. Vet inte om det var mitt heller, det var mest vi två i varandras sällskap. Vi ville ju bara vara snygga. Vi ville ju bara att någon skulle se oss, att någon ville ha oss.  
Som sagt korkade flickor finns det gott om. Jag har gjort mycket dumt, säkert triggat och sårat många. Förlåt för det.
Jag har vaknat upp med minnesluckor och varit glad för det. För kontrollen hade jag förlorat för länge sen. Ända sen jag var typ-tretton har jag försökt mig på olika sätt att återfå kontrollen över mitt liv. Jag har aldrig varit värsta bad-bruden, men jag har nog betett mig underligt ibland mot folk i min omgivning. Jag har inte riktigt alltid själv förstått varför, men x antal samtal senare börjar jag förstå. 
Det jag försöker komma fram till är att jag har förändrats. Inte helt och hållet, men nu märker när jag något är fel och försöker göra något åt det .
Jag har förändrats och så har många andra också. Man växer upp och oftast till det bättre. Kanske dras man åt olika håll och med sina gamla vänner har man inte mer gemensamt än flera härliga minnen. Eller så märker man att man har mer gemensamt än tidigare. Hur som helst så förändras man och jag tycker att man ska vara öppen för den som var en omogen idiot för tre år sedan behöver inte vara det idag. Den som alltid drack för mycket då behöver inte göra det nu. Den som var fast i ett destruktivt beteende förut kan ha blivit en glad människa som är nöjd med sin tillvaro.

Vi är alla äldre nu och äldre blir vi, men även förståndigare. Vi trodde att vi visste allt när vi var femton och tror samma sak nu. Men jag tror på livserfarenhet. Ju mer man upplever, desto mer lär man sig.
Och när man mår piss är det bara att försöka komma ihåg att det alltid blir bättre. Under tiden får man supa sig dyngrak om man vill, bara man inte tappar allt helt och hållet, för det blir ju bättre. Någon gång går det över. Men gå ner 8 kg, skär sönder era armar, proppa i er tabletter, drick vodka varje helg. Ni kommer växa upp. Ni kommer inse att det ni gjorde då var dumt och korkat, ni kommer önska det ogjort. Men å andra sidan, har man aldrig varit där har man inte samma anledning att vara glad när det är bättre. Då har man inte samma kämpaglöd och vilja att inte komma tillbaka dit igen.

Det här inlägget blev jättelångt och ingen kommer orka läsa, men var bara tvungen att få ur mig det. Så jag hoppas att alla denna lördag kommer ha det jättetrevligt och att ingen vaknar upp med minnesluckor eller andra otrevligheter.

Take care//  Linda

this is our desision, to live fast and die young.

Fast ikväll blir det en lugn kväll. Jag behöver verkligen det. Så hemmakväll hos min syster, kanske möter upp den där badass-killen senare om jag orkar.
Idag hade vi lite feedback och jag måste säga att jag vart chockad över att jag fick MVG (med ett litet minus då) på min historia c uppsats. Hade jag icke räknat med, men blev glad. Det är bara att tacka och ta emot. Sen var det caseavslut där vi berättade lite roliga historier och så. Efter den äckliga lunchen (icke ätbar) gick jag och Sus till Waynes där vi fikade och snackade. Det behövde jag. Vi kan prata jag och Sus. Det är två maskniner som sätter igång och sen kan inget stoppa oss. Men det var ett bra samtal om flera olika saker. Har haft flera bra samtal på senaste tiden, ärliga och bra samtal. Känns bra.

Och nu är det lov. Känns ännu bättre.
Nu ska jag dra mig till bussen och åka hem till Jenny.

See ya <3

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns mycket i huvudet, men allt låter fel.
Spanskan gick bra. Vad det nu spelar för roll. Matten gick dåligt. Spelar väl ingen roll det heller egentligen.

Imorn är det mössprovning. Det finns tusen olika mössor och olika sätt man kan utforma den på. Kommer ha grov beslutsångest imorn.

Sen är det lov. Skönt. 

BTW så var Timo Räisänen och "stor i Japan" killarna i min skola igår. De spelade tydligen in någonting, uppe på våran terass. Med min vanliga tur så missade jag hela spektaklet för då satt jag hemma och målade naglarna. Annars hade det varit ännu mer status. 

Tårtkalaset igår i Malins ära var trevligt. Massa nya ansikten, men även en del gamla kära vänner. Och massa tårta och kladdkaka och mätt blev man. 

LOV LOV LOV
Imorgon. 

Man får tänka onda tankar. Man får tycka fel saker. Man får känna så.

Det är okej för det är livet. Det är okej för det är en del av mig. Det är okej att aldrig bli helt fri. Jag får väl ta att acceptera det. Men jag vill bara att de ska försvinna, jag vill bara att de ska bort. Shout Out Louds har jag en låt som heter There's nothing, extremt passande låttext.

There's a dream that's never ending
There's a dream that's always out of hand
There's nothing I can do about it
Because the dream is out of my command

There are songs that never should be written
There are words that never should be said
There's nothing I can do about it
Because the words are always in my head

There's nothing
There's nothing

They say that I should always listen
They say that I should always be aware
There nothing I can do about it
I just want to make them disappear

There's nothing
There's nothing

There's nothing I can do to make them disappear
There's nothing never ending
There's words that are never easy to say
But oh there's nothing

Han är en idiot. Och konstig. Och galen.
Men jag är också allt det där. Så det spelar egentligen ingen roll att jag blir sur och att jag måste vänta. Det spelar ingen roll. För jag har aldrig känt mig så säker, avslappnad med någon. Och jag har aldrig passat så bra ihop med någon. Jag vet inte vad det är. Men han är lite galen och det vet väl alla att jag också är. Han är lite som jag helt enkelt. Men samtidigt inte så det är väl det som är bra.
Jag bara svamlar men jag kan inte hjälpa att jag råkar vara lycklig över att få ha han i mitt liv.

I'm actually yours.


XOXO

Idag var jag tillbaka i skolan igen, vilket var skönt. Har tusen grejer att göra, men det är väl bara att bita ihop.
Vädret har varit extremt dåligt. Regnet bara öser ner....

Nu har jag bestämt mig för att inte shoppa någonting innan London. Det borde jag klara, är faktiskt bara tre veckor tills dess. Sen ska jag inte fika heller, bara kaffe. Det blir ju så dyrt.
Alltså det är hårda tag här, men vill kunna shoppa ordentligt i London! Och sen ha kvar pengar efter tills jul och så.

Om någon ser mig köpa någonting utan en bra anledning (men den är ju fin, jag passar så bra i blått, den kommer ta slut, jag har inga kläder, jag har inga byxor/tröjor/whatever) STOPPA MIG!


Nu måste jag plugga.

XOXO

Jag har skrivit 333 inlägg på min andra blogg och det är riktigt sorglig läsning.

Suger
* Att vara sjuk
* Att hamna efter i skolan pga man är sjuk
* Att inte träffa... den där underbara killen som jag kallar min. God I miss him! 
 
Duger
* LONDON CALLING!!!!!!!!!!! 6e november drar me and mommy till London. Som jag har längtat och som jag längtar. Nu ska jag stänga igen mitt shoppingkonto fram till dess. Eller om det är något viktigt är det okej. Jätteviktigt alltså. Inte typ en ny tröja för att mina är fula. Det är inte en nödsituation, bara lite jobbigt.
På duger listan finns även:
* Grey's Anatomy. Alltid bra och kan inte vänta tills avsnittet imorn. 

Thats it.
Jag har druckit flera liter te under mina sjuka dagar och haft nått kilo honung i. Nice. Alltid kul att prata när man har feber också. Blir många lustiga konversationer...

Nu ska jag fortsätta sova/titta på amerikanska komedier.

XOXO

Vaknade 10 över 6 imorse, men det gjorde inget.
Den andra datan är lagad, men det är mysigare att sitta här.
M gjorde min dag. Vilken underbar människa. She is my hero. Seriöst, ni skulle bara veta. Blev så glad.

Igår kväll hängde vi på café 60. Sjöng och översatte engelska låtar till svenska, ord för ord. Lusse Lelle var ganska svår. (luci lejle luci lejle eleven nights before christmas...) Mycket skratt iaf.

Nu ska jag plugga, engelska. Bajs på det.
Jävla Dr Jekyll and Mr Hyde. Inte så roligt.

Det är soligt ute. M är pepp.
Men läxhögen är större och han är inte här.
Och tankarna är för många och för dåliga och jag vet inte hur länge till jag orkar hålla emot...

hejdå.

Jag vet att jag redan har postat ett inlägg här idag, men det räknas knappt för det var bara en tråklista.
Jag måste skriva, men kan inte skriva på um, för igår skrev jag värsta peppbloggen där och alla vart så glada och fick härliga kommentarer som gjorde mig glad, så att skriva där nu vore ju lite att förstöra det nu, så därför skriver jag här.

Jag vet att alla stunder inte kan vara de bästa, jag vet att man inte kan må bra hela tiden. Det är bara tankar, det är bara i huvudet. Det handlar om hur man tar hand om tankarna. Det handlar om hur man går vidare när man tänkt kvar. Gamla spår eller riktigt liv?
Den eviga frågan.


Det är bara tankar. Det är bara i ditt jävla huvud.


MEN.
Det var verkliga ord som kom ut från din mun och träffade mig rätt mitt i prick.
Du vet att det är känsligt, du vet precis vad du ger dig in på. Ändå. Det förstår jag inte.

Och då börjar jag att tänka. För jag har inte glömt.