Första April
Lovet är över och skolan har sparkat igång igen. Vi läser fortfarande psykologi, vilket är intressant och roligt, men inte just nu. Just nu är jag och alla andra jättetrötta och orkar inte analysera sönder allting. Därför hade vi en väldigt djup diskussion på psykologin igår. Det var ett grupparbete och vi skulle diskutera om en mördares barndom. Det hela går lite segt men det är när Erik fäller den otroligt smarta kommentaren "Jag skulle vilja åka i en torktumlare" som jag förstår att våran "diskussion" är under all kritik. Vi skulle prata om utvecklingpsykologi men istället pratar vi om torktumlare och hurvida man dör eller om man bara spyr av att åka i dem. Min personliga teori är att det är nog ganska svårt att få plats i en torktumlare, speciellt med stängt lock, så man skulle nog dö av syrebrist och ihoppressning. Fast man skulle nog ha roligt sekunderna innan man dog.
Ja som sagt... Det hela gick lite segt.
Matten är inte bättre, där sitter alla som oförstående muppar och säger "jag fattar ingentiiing". Eller åtminstånde jag, för seriöst, jag fattar ingenting. Eller jo! Jag fattar att om det är ett minus blir det maximi och plus minimi, annars fattar jag ingenting.
Idag är det den Första April för er som inte har märkt det genom att blivit lurade. Jag är väldigt bra på att luras men själv går jag inte på så mycket. APRIL APRIL DIN DUMMA SILL! Sanningen är den att jag är ganska dålig på att luras, men jag är faktiskt inte så lättlurad. Eller så har jag bara inte blivit utsatt för några bra lurerier. "Jag duschade i en vattenpöl" och "TITTA ETT STÖRTANDE FLYGPLAN" har inte så mycket trovärdighet...
Det är i alla fall väldigt roligt med Aprilskämt. Om man är lite lättroad vill säga. Som jag och Tanya är. Vi satt (under psykologin såklart) och drog jättebra skämt. Lite urval ;)
Tanya: Vad är klockan?
Jag: TJUGO I! APRIL APRIL! Den är tjugo över. APRIL APRIL! Den är arton över.
Erik: Vad handlade eran text om?
Jag: En bäver.
Erik: Jaha, vi hade en tje som...
Jag: APRIL APRIL! (antingen gick han verkligen på det eller så lyssnade han inte på vad jag sa)
Tanya: Du är ful. APRIL APRIL!
Och så fortsatte det... APRIL APRIL! Förlåt, men seriöst, det fortsatte så. Man har ju bara en chans om året.
Nu är jag väldigt trött och hade tänkt att gå och sova. Imorgon är det nämligen en lång dag, jag ska och se Timo Räisänen. Det ska bli väldigt roligt, men det krävs lite energi, så godnatt.
Miss Pop
Jag har inte festat mycket, jag har inte festat alls. Förutom det lilla mini-partyt hos Robin. Sen så har jag inte varit uppe hela natten och bakat kladdkaka. Då känns det inte som lov, då känns det inte som jag har gjort loviga saker.
Jag har istället för att festat och bakat så har jag gjort andra bra saker. Det är nu jag ska skriva om allt jag har gjrot men det är lätt att det blir ointressant läsning. Så jag skonar er från den.
En viktig sak som har hänt och är värd att skrivas om är Håkans skivsläpp. Igår var dagen som alla länktat efter, dagen så Försent för Edelwiess släpptes. Jag har lyssnat på den hela dan idag, eller i alla fall den tiden jag har varit hemma. Och jag älskar det jag hör. Favoritspår just nu är Jag är inte skyldigt nån nåt och Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Bland annat. Imorgon är det signering på Pet Sounds. DÄR är lovets höjdpunkt.
Nu ska jag poppa vidare, see ya!
påsk
Glad Påsk!
Har inte så mycket att skriva, tänkte mest tala om att jag lever.
Ät mycket godis och var glada!
tråk torsdag
Jag försöker även få ner ett vettigt argumenterande tal vilket går ungefär åt helvete.
Psykologin är annars ganska så nice, mycket läsning och termer men annars så är det kul.
När jag lägger psykologiboken ifrån mig tror jag att jag själv börjar bli galen. Eller kommer bli. Kanske redan är.
För jag vet inte alls vad jag ska ta mig till... det pågår en inre konflikt mellan detet och överjaget. TYP.
Jag blir i alla fall lite galen och gör saker som jag inte borde och det värsta av allt, jag ångrar mig inte.
Imorgon är det fredag och sen så är det lördag och på lördag är det Schlagerfest. Äkta schlagerfest hos Elin. Det ska va singstar med schlagers, musiken som ska spelas ska vara schlagers och personerna som ska vara med på spektaklet kommer vara utklädda till Schlager-stjärnor. Jag ska vara Kicki Danielsson. Såklart.
Det kommer att bli skitkul och länktar som en gris länktar till påsk.
Så nu ska jag försöka ta tag i mig själv. Hjärta!
Otillräcklig
Det kan vara i skolan, man vill ha MVG och man gör verkligen allt man kan, men ändå så får man inte MVG. Då kommer känslan av att man inte räcker till. Man gjorde sitt bästa, men det var inte tillräckligt.
Vänner. Det är när ens vänner verkligen behöver en som man inte vet hur och vad man ska göra för att vara en sån bra vän som de förtjänar. Ofta kan man inte göra så mycket egentligen och det är just det som gör man känner sig så otillräcklig. Så är det i alla fall med mig.
Otillräcklig och oduglig. Inte räcka till och inte duga, var är skillnaden egentligen? Mina kunskaper räcker inte till för att få MVG, alltså duger inte jag. Eller? Jag har nog ganska höga krav på mig själv och får för mig att jag inte duger. Jag duger inte, jag är inte värd det. Jag är inte värd någonting. Värdelös med andra ord. Otillräcklig, oduglig och värdelös.
Det är bara känslor, de kommer och går. Det bästa sättet att bli kvitt de känslorna tror jag är att acceptera sig själv. "Jag har inte MVG, men jag har VG, skitbra det med." Så ska man tänka. Gilla läget. Fast det är otroligt svårt. Speciellt när man verkligen inte räcker till.
XOXO
social & ensam söker jobb
Det går inte. Jag framställer mig själv som världens underbaraste person som har är både glad och social, har lätt att öppna sig för människor och framförallt älskar att arbeta med människor. Om jag framställer mig själv tillräckligt underbar kanske det finns en chans att jag får jobbet, trots att jag inte är 18 och trots att jag inte har någon erfarenhet inom al a carte servering. Det är bara att hålla tummarna.
Skolan har börjat igen och psykologin har sparkat igång. Det är skönt, roligt, intressant och skitjobbigt på en och samma gång.
Nu kanske ni undrar vad jag har för otroligt roliga planer en fredagskväll som denna. Det ska jag ta och tala om för er.
Mina vanliga hangarounds är inte mycket att räkna med nu förtiden, så jag får väl kalla dem mina gamla hangarounds. Everyone I know goes away in the end...
Aja, får väl fortsätta att framställa mig själv som underbar (tror ni att det märks i ansökan att jag inte menar ett ord av det jag skriver?) och vara helt jävla ensam.
Tack och hej leverpastej
inte gjort för dessa dar
Den låten har nog aldrig passat bättre. Någon borde ta och skjuta mig.
Jag blir trött på alla positiva människor som säger "kämpa på, du klarar det". För jag klarar det inte. Och säg inte emot när jag säger att jag är värdelös, för ni vet kanske inte om det, men det är jag.
Vad emo det låter, förlåt.
Jag är väl bara lite bitter. Lite bitter över att sitta här, trött och med magen full av mat. Sitter här, smsar med någon, skickar hjärtan precis som om det skulle betyda nått.
Det betyder ingenting.
Där kom ett till sms. Varför? Varför sms mig? Varför tycker han om mig överhuvudtaget? Seriöst...
Äh, ska väl ta och svara, skicka några fler hjärtan och så. Det kanske betyder något.
Men jag tänker inte kämpa!
lovrapport
Woho, det är tisdag och lov. Hittils har jag inte gjort så värst mycket roligt. Var hemma hos systern den äldre igår och hade syskonkväll. Lite trevligt. Annars har det mest varit tråkigheter vilket jag inte behöver skriva om här för då blir det tråkigt, men jag kan säga att jag inte ska satsa på att bli heronist. Min karriär inom det området skulle gå åt helvete med tanke på att jag får sitta och säga "lugn och fin, verumhälsofil" till mig själv så fort jag ser en spruta. Eller i alla fall om någon sticker den i min arm. LUGN OCH FIN skriker jag då till mig själv i mitt huvud.
I morgon ska jag klippa mig i någon läcker frisyr. Förslag är välkomna även om jag har lite idéer. Senare på kvällen ska jag träffa the old gang, fast det är lite problem med var vi ska vara någonstans... som vanligt. Det löser sig får man hoppas.
På torsdag ska jag åka till Småland. Det ska faktiskt bli skönt, med tanke på att jag inte har varit där sen i somras och sen så vill jag bara komma bort. Ta en paus, bara vara. Vad passar då inte bättre än ett hus i skogen? Man behöver inte alls bry sig om hur man ser ut, det är ändå ingen som ser en. Det är bara att lufsa runt i skogen och försöka komma till instinkt med något smart. Typ Livets mening.
Nu ska jag göra något annat tråkigt, funderar på att titta på någon film... Eller sova. Får se vilket.
Peace
make me disapear
Har ni någon gång känt att ni verkligen vill försvinna? Så att ni kan tänkas göra vad som helst för att få försvinna?
Kanske inte dö, men nästan. Inte självmordstankar, men försvinnatankar.
För jag vill inte dö, men jag vill försvinna.
Det går nog över sen. Det blir bättre, jag vet det. Det är inte så att jag går runt hela dagarna med de här "försvinnatankarna", men just nu är det så. Kvällarna och nätterna, det är då det är som värst. Då kommer känslan och viljan att försvinna.
De flesta har nog velat försvinna, det är en naturlig del av livet. En helt naturlig del, varenda kväll, varenda natt. Det är helt naturligt, alla känner likadant.
"Jag förstår" är uttjatat, för jag tror inte att du förstår.
Vi borde skratta åt allt igen, men var är den där regnbågen?
I just written a good song
Godafton Sverige, det här är Linda som skriver.
Idag har det varit en bra dag, feedback i Geografi A, MVG på den! Hurra! Det var självklart tvungets att firas, så jag och T-lee tog oss till Wayne's och där firade som bara den. Jag firade med Scones och te (svingott) och Tanya med Bagel. Gott det med. Om jag blir känd ska scones vara med på min "krav-lista", ni vet en sån där kändisarna kräver vissa grejer i sina sviter, som typ massa frukt, godis, vatten från en källa på södra Island osv.. Men jag ska då kräva scones och te.
Vi såg Cristine Meltzer, hon från Hey Baberiba, på Wayne's. Hon hade ett mycket gulligt barn som skrattade jättesött. Det är så man ska se på livet, vara glad för ingenting. Eller att ens pappa kittlar en på magen.
På IUPn kom kronofogden och berättade att det var bara idioter som tog smslån och lite sånt. Efter det var det slut för dagen och jag, Jonsson, Johanna och Felica gick till den nyöppnade godisaffären med svinbilligt godis. Jag var där igår också, men köpte inget då, tänkte inte göra det idag heller, men jag fick ett ryck och köpte några godisar. Två kronor blev det. Killen i kassan skrattade och jag gjorde mitt bästa för att försvara mitt lite ynkliga köp. Kul att man roar någon i alla fall...
Så summan av kardemumman, dagen har varit BRA. Imorgon är det FREDAG och sen är det LOV!
Helvetet kan vänta, för just nu är livet lite roligare.
Peace
det är bortom all kontroll
this is not who I am
Livet är lite konstigt just nu. Det är inte som det brukar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...
Jag har i alla fall berättat det jag skulle berätta, då försvann en klump i magen. Nu är jag bara orolig för de konsekvenserna det innebar.
Jag undrar... hur fan kunde det här hända? NÄR hände det? Det var ju hur bra som helst nyss och nu... FAN! Det är inte jag, jag är inte sån... Jag är inte sån... Det är inte jag... Så länge jag intalar mig det kommer allt gå bra.
Peace
Once upon a time...
Jag vill så gärna skriva så att ni kan förstå. Jag vill bara berätta allt så att jag slipper ljuga. Jag vill att någon ska förstå, jag vill att någon ska säga "det är lugnt, du klarar det".
Men jag kan inte. Jag kan inte bara skriva allt, jag kan inte berätta. Fast jag måste, annars kommer aldrig någon att förstå...
Igår kväll hade jag trevligt om det inte vore för en liten detalj. Ibland hatar jag verkligen att vara mig själv.Over and out
najs
Var och såg Fjärilen i glaskupan idag med Elin J, Tanya och Susana. Den var skitabra, väldigt stark.
Nu ska jag sova. Sweat Dreams
Seriöst
Jag blir seriöst trött. På vissa människor. På vissa samtalsämnen. På vissa tankar. På mig själv och alla andra. På vädret.
På livet.
Är det nån som har nått tips på hur man kan berätta världens hemskaste grej? Hur fan vågar man göra det? Jag vet inte om jag vågar...
Jag blir seriöst trött.
skärpning
Nu är det dags att skärpa sig. Det får kräva vad det krävs, jag pallar ändå inte mer.
För jag står inte ut med hur det är nu. Jag står inte ut med... det... Fast jag kan inte heller bara säga saker rätt ut. Det går inte.
Fast det är dags att skärpa sig.
Eller det är dags för mig att skärpa mig.
Lite support tack, även om ni inte vet vad det handlar om för tro det eller ej men jag behöver mina vänner även om inte dom behöver mig.
TRÖTT!
JAG ÄR SKOLTRÖTT!
Jag är trött på att gå upp, trött på att åka buss... trött på att trängas på tunnelbanan, trött på att gå på meningslösa lektioner och slå ihjäl massa tid genom att försöka få något vettigt gjort. Jag är trött på det.
Det är egentligen ganska mycket jag är trött på just nu, den där livsglädjen finns inte riktigt. Jag går runt och är trött på det mesta. Som den negativa jäveln jag är.
Jag är trött på mig själv. Måste få nån ordning på mig, annars låser dom väl in mig. Det ska ju inte få hända, så skärpning Linda! Fast jag orkar inte...
So long
we need pills
Jag är inte bara glad för pillerburken för att den är en fin inredningsdetalj i min knarkarlya, den, eller rättare sagt innehållet ska göra mig frisk på riktigt. Det är nog det bästa.
Från något roligt till något inte så roligt.
Jag tänkte mest bara skriva att
det är så mycket som ni inte vet
som ni tror att ni vet
men så länge ni inte vet
försök inte låtsas som ni vet
för att vet man så vet man
och jag hoppas att ingen vet
för det vore bara sorgligt.
Peace
Trista tisdag
En bra sak idag var att en ny serie på 5an började, Gossip Girl. Det första avsnittet var riktigt bra tycker jag. Vet inte vad det är som är så bra med serier som handlar om rika ungdomar som lever livet som gör att jag gillar dom. Det är inte så att jag har en hemlig dröm om att jag vill vara som de, att jag egentligen vill vara en snobb, nej. Kanske är det så att deras liv är så olikt mitt liv, fast ändå nånstans så kan man känna igen sig, det är kanske det som gör att jag tittar. Så var det iallafall med O.C, okej de bor i Californien, okej de är svinrika, men ändå, helt olika är vi inte. Fast nu är det inte på riktigt. (om nån vill veta så tycker jag att Dan, den mystiska men snäll killen som gick på dejt med Serena var snyggast, fast han var snällast.)
Jag hade tänkt att skriva lite om döden också men sen så kom jag fram till att det skulle vara så oehört deprimerande så jag skiter nog i det. Jag vill ju inte att mina läsare ska bli deprimerade.
Så döden får vänta, eller rättare sagt, jag skriver om det någon annanstans. Linda - superbloggaren, alltid med en plan B! Jag är så grym, ibland, men inte så ofta på tisdagar.
Ja det här vart ett udda inlägg, vart är mina djupa, mörka och filosofiska tankar? Det kanske är så att man måste skriva lite onödig skit ibland också, men snart kommer ett inlägg om döden, håll ut! ;)
xoxo
Sjukdomar, bortgjord och mesighet
Nu vart det ett sånt där oerhört intressant inlägg om sjukdomar igen. Jag måste sluta med det.
Jag kan istället berätta att helgen var okej, värd att levas som någon skulle ha sagt. Även fast lördagskvällen kanske egentligen blev lite misslyckad så hade jag kul. Råkade skämma ut mig inför Mikael Persbrant också, jätteroligt var det och jättepinsamt. Fast jag fattar inte varför det var så pinsamt, det är inte direkt så att jag kommer att träffa honom igen eller att han kommer minnas mig i all evighet. Men Mikael Persbrant är ändå stor, man har sett han på film och har respekt för honom på något sätt. Det är helt enkelt inte läge att göra bort sig, man ska helst vara så cool det bara går så kan han passa på att ge en en roll på stadsteatern eller nått i den stilen. Det misslyckades totalt, vi var hur ocoola som helst, han tror att jag och Elin var vilka småfulla fjortisar som helst som skrattade åt honom. Inte konstigt att han blev sur...
Roligt var det i alla fall. Fick höra att jag har skämt ut hela vår familj när jag kom hem och att pappa aldrig mer kunde visa sig ute för att det var såå pinsamt. Då undrar jag när pappa började umgås i Mikael Persbrants kretsar, för det är förmodligen inte så att det kommer stå i tidningen "Två tonåringar skrattade åt Persbrant" sen en tresidig artikel med våra adresser, föräldrarnas namn och telefonnummer. Nej det kommer inte att hända.
Nu har jag skrivit ganska mycket om den incidenten utan att riktigt tala om vad det var som hände, men det är lika bra det, för det låter inte alls så kul när jag berättar.
Jag är väldigt känslig har jag kommit på, jag började gråta när jag såg på Ellen DeGeneres show. Det är ett humorprogram. Det är inte okej att gråta när man tittar på Ellen. Tittar man på Oprah är det verkligen okej, hon är ju så sympatisk och snäll och lyckas alltid hitta de värsta fallen som finns. Men Ellen, det ska vara roligt. Fast nu så tyckte jag att historien om familjen vars hus blivit förstörd av en tornado och vars bebis flög 14 meter upp i luften var så rörande. Den lilla mirakelbebisen överlevde sin flygtur, hur fint är inte det? Sen så friade pappan till mamman och tårarna sprutade. Det var så fint och jag fick nån slags skön känsla av att allt kommer ordna sig, det finns hopp. Den lilla flygande bebisen gav mig hopp. Jag är för jävla mesig.
Ha det så bra alla små kottar, nu ska jag ta och bli frisk.
